Linda & lilla Tyra

Off to bed

Febervärkar hit och dit resulterade i en dag i soffan under filten och framför alla möjliga filmer och serier. Men nu ska jag lägga mig brevid min prinsessa! Imorgon åker hon till sin pappa, så nu och imorgon ska jag krama extra mkt på henne! Mitt älskade älskade hjärta. Vad vore jag utan henne? 

Ni vet, när man är så trött på att de gör och säger emot en och man höjer rösten och säger ifrån.. Jag känner mig verkligen som en dålig mamma då, jag VET att jag inte är dålig för det men man känner sig verkligen dålig. Idag hade jag en sådan stund med Tyra. När hon blev ledsen (vilket hon faktiskt får bli när hon gjort fel, måste kunna säga åt henne) och springer till mormorn ist för mig, ja de känns. Men när vi är själva kommer hon till mig, jag gillar det för då tar jag henne i knä och försöker förklara så lätt ja kan. Tyra må inte va mer än 2 år och 7 mån, men hon är långt ifrån dum :p det är väl alla barn, de vet ju hur de ska lägga sina kort rätt och funkar det inte på första, går de till andra :) 

Men men nu seglade jag iväg här. Jag älskar iaf Tyra mest av allt i denna värld, även om hon inte alltid gör som man säger åt henne ☺️😘

Godnatt! 

🍀

Mänskligt att du känner så. Att känna att du har så lite tid med henne och då vill du inte bråka eller göra henne ledsen. Även om både hon och du vet att hon gjort fel.

Under hela min dotters uppväxt och fortfarande (hon är 16) så har jag konsekvent försökt att aldrig höja rösten mot henne. Jag använder aldrig några svordomar mot eller i samband när hon gjort fel. När hon gjort fel har jag också varit noga med att tydligt förklara vad som varit fel och fått henne förstå det att så får hon inte göra igen. Men samtidigt sett till att säga att jag älskar henne. Sen aldrig varit långsint. Mycket viktigt.
Hon har då lärt sig att det var fel och livat att inte göra om det. Sen är vi vänner igen. Detta för att hon alltid ska våga säga vad hon gjort fel. Men också för att om inte jag höjer "ribban" för hur vi pratar när man är arg så har hon inga referenspunkter till det och kommer inte höja den själv. Så nu har jag en 16åring som aldrig svurit mot mig eller kallat mig en massa hemska saker när hon blivit arg. Och som när hon är glad gärna kan utan anledning säga att hon älskar mig och ger mig en kram.
Tror och gjort det hela tiden. Att så som vi skäller på barn när dom är små. Då kommer dom att skälla på oss när dom är större.
Sen tror jag inte på att straff ska användas hej villt.
Ser föräldrar som flippar ur och säger en massa som.
-"nu när du var så jävla dum får du aldrig mer något godis"
Hur korkat som helst. Aldrig mer? Hur ska mamma kunna hålla det straffet? Och är inte det ett väldigt hårt straff.
Detta kommer aldrig att ske och barnen har precis lärt sig att svordomar det är helt okej när man gapar på någon. Även sina föräldrar. En uppväxt med mycket sådant och sen undrar dom varför ungarna är så tyckna och inte har någon respekt för dom.
Sen en sista sak som i alla fall jag tror på. Barn är bra på att förlåta. Så så länge man gör många fler bra och rätta saker än dom gånger man misslyckades eller gjorde fel. Så blir det bra.
En miss av fem så är det inga problem tror jag. :-)
Ha en bra dag och skäm bort din prinsessa med massa kärlek och omtanke. Så gör det inget när du säger till henne när hon gjort fel. Och då behöver du inte känna dig som en dålig mor. :-)
Mvh Tobbe

Du behöver inte måla i ögonbrynet ända ner i tinningen lilla du!