Linda & lilla Tyra

Vi kan börja med dagen igår (att börja tidigare finns inte tid för). Igår tog denna underbara Lina studenten! (även kallad bananen i mitt sällskap) Hon är ganska stönig av sig, eller nee.. inte värst. Men tillräckligt för att hon skulle va den som sprang ut först av alla från tingvalla. Hon va så ivrig att träffa mig på torget att hon sprang typ 5 meter före sin klass för hon hade så brott. Snygg tjej. Och jo visst är hon snygg, till och med tidningar och tv tyckte det så igår var hon med på tv och idag i ett bildspel på nwt och första sidan på VF. Är det min brud eller är det min brud? Lika kamerakåt som jag. Fast nu utan hennes vilja då. Hur som helst så lyckades hon ju att ta sig ut först. Och det va väl bra. Vi hade ju inte velat mötas av en arg Lina på toget. Folket hade flygit åt alla kanter och håll! 

När hon väl kom ut på torget så va jag den som haffade henne först! Klart jag va det, det är ju min älskling och jag va ju så stolt. Lina fick sedan mer saker hängnas runt hennes hals och tårarna började rinna.. Rinna? Nej spruta! Och vad gjorde jag då? För att vara helt ärlig så kollade jag upp i luften och på allt annat utom Lina. Fan hon grät så mycket att mina tårar hoppade ut och skulle hjälpa till. Hur skulle det blir då`? Lina är lite att gråter en så gråter hon med (med vänner då) Och jag ville ju inte direkt låta henne stå där och se mig gråta av lycka för att hon grät av lycka. Nej det blev snabbt kolla bort och torka för mig och sen se glad ut när hon svepte blicken förbi mig ;) Haha. Mamma fick också en lycklig kram av lina. Två för att vara helt exakt. Vi kramade ju av henne innan hon hoppade på flaket med. Duktig tjej!!

Jag och Elena (vårt andra älsk barn) tog på oss uppgiften om att hämta upp Lina när hon åkt klart på flaket. Hur hon såg ut!!!! Nej, hon va så fin, men hur hon lät? Ja hon lät inte så mycket., Flickebarnet hade tappat rösten. Stackarn. Hon satt där och pratade och jag skrattade. Jag kanske inte skulle ha skrattat så mycket då jag faktiskt inte kunde prata när hon kom ut på torget. Hela min tunga och käka va bortdomnad så jag kunde inte snacka alls. Folk skrattade väldigt mycket när jag försökte prata. Gjorde även jag som inte fick fram ett enda ord som lät vettigt och som ren svenska. nej nej.

Väl på Linas mottagning möttes vi av släkt och vänner. (Jag och Elena va vännerna, så praktiskt taget möttes vi bara av släkt) Så va det dags igen. Lina grät och jag kollade bort. Flickan va ju så lycklig, jag med, fast smink är dyrt har jag hört? Ah så kan det va. Jag i min spänning fick ge henne paketet som jag köpte i måndags. ÄNTLIGEN! Har velat gett henne det sen aa imåndags då vi jobbade på Nöjes. Hon tyckte om det! Yes!! Jag med. Tyckte det va hur nice som helst. Det var förövrigt ett armband med en ganska bred silverkedja som möttes av en ring på mitten. Tyckte det va hur fint som helst. Kostade några hundralappar och Lina är värd varenda krona. Tänkte ju beställa ett armband från USA också men struntade i det för det skulle ta för lång tid att få :P

Nöjesfabriken! Där hamnade hon den fulla galna tjejen. Men hon var inte så farligt full, men väldigt söt och väldigt ja, som förut, hes! Stackarn hade inte mycket till röst. Och vad jag har fått information om så har hon ingen direkt röst idag heller. Men det är så det ska va, för min tös Lina har ju faktiskt som sagt tagit studenten!  GRATTIS ÄLSKLING! Du betyder allt!!

Hon gillar paket min Lina :)


Tack för igår stumpan!
Du va hur fin som helst!