Linda & lilla Tyra

Sitter och kollar på SATC, det avsnittet Carrie får ett samtal av Miranda där hon berättar att hennes mamma gått bort. Det tar mig tillbaka några år, då jag va med om samma sak. Min vän, en nära vän, som jag kommer kalla D.N i detta inlägg, ringer mig i total panik och sorg.. Jag tror inte jag skrivit om detta ordagrant ord för ord (inte vad jag kan komma ihåg iaf) och jag kommer inte berätta allt nu heller, för min D.N's skull. Men jag fick ett samtal och som jag skrev, sorg och panik.. Jag frågade om det hänt något mellan henne och hennes dåvarande pojkvän.. hon svarade nej på frågan och mina följande frågor också kring andra saker. Jag hade sett på text-tv att det hade hänt en olycka där hon bodde, men jag reflekterade aldrig på det, det var som bortblåst när jag hörde hur ledsen D.N va. Jag får rysningar bara jag tänker på det och tårarna rinner längst kinderna.. När samtalet i SATC var på tvn så togs jag tillbaka till den dagen, hemma framför tvn när D.N ringer. Efter mina frågor som sagt så brast hon ut att det hänt en olycka i följd av orden att hennes mamma var död... Usch.. :'( . Jag gråter än idag över händelsen och det samtalet som verkligen har satt sina spår. Det är så sjukt för hennes mamma var ju min mamma nr 2, som vi alltid sa då. Kändes som om min värld brast under mina fötter och att jag aldrig slutade att falla. Tänk att jag kände så, hur skulle då inte D.N känna?? 

Jag frågade om jag kunde göra något, om jag skulle åka dit hon var, om det va något alls. Jag gjorde vad som helst, men hon var omringad av syskon, släkt osv så hon sa att det va okej just nu. När vi lagt på visste jag inte vad jag skulle göra. En annan kompis till mig kom till mig och tröstade mig. Min granne och väldigt nära vän till mamma kom in till oss och kramade om mig hårt.. Jag kunde inte sluta tänka på hur D.N skulle må av det här. Hon behövde sin mamma, dom var ett team, ett fruktansvärt bra team. Första gången jag träffade henne igen efter händelsen tände vi ljus på platsen, D.N jag och Jossan. Vi grät ikapp alla tre. 

 

Glömmer aldrig dessa dagar och jag glömmer inte heller samtalet som fick jorden att rubbas under mina fötter. D.N är idag stark som tusan, en av de starkaste och härligaste personer jag vet. Familj och är lycklig. Är så fruktansvärt glad för hennes skull, 

 

Jag kände helt plötsligt för att radera detta inlägg.. känns så intimt, och kanske väldigt intimt för D.N, men jag sparar det som ett minne, ett minne att se tillbaka till när jag saknar C.

C, Du är så saknad, slutar aldrig sakna. Glömmer aldrig sista kramen på busstationen i Karlstad när jag träffade dig och D.N. Hade jag vetat att något skulle ske 4 dagar senare hade jag aldrig släppt taget om dig ♥