Micke!

Begravningen va idag och den va så himla fin. Tungt, utan tvekan, men väldigt fint va det! Jag tyckte det kändes hela tiden som om något fattades, någon mer skulle sitta på bänkarna med oss. Det slog mig inte förens vi kom ut från kyrkan att det va inga andra än Micke och Sebba jag satt och "väntade" på. Det va de som fattades... Kändes sjukt när de slog mig att Micke var en jag saknade på bänken. Vår älskade vän låg i kistan.. jag ville inte tro det. Det är fortfarande så overkligt för mig.

När den första låten kom så hörde jag på en gång att det va samma låt som spelades på Cina's begravning som var för några årsedan.. jag orkade då inte hålla tillbaka tårarna längre. Ännu en gång denna vackra låt men nu för en ännu yngre person, och ytterligare en person man håller nära (Cina är en person som gick bort i en olycka för några år sedan. Hon var som en extramamma till mig, så därför blev det extremt hårt att höra den låten på M's begravning också, eftersom man saknar dem båda otroligt mycket)!  När vi skulle lägga rosorna på kistan sa jag till min svärmor som satt brevid mig att jag nog ville vänta med att lägga rosen för jag kände att jag inte skulle orka gå upp nu, men vi gick upp ändå. Benen ville bara vika sig och tårarna föll bara mer och mer ju närmre man kom.. Har aldrig varit med om den benkänslan på en begravning.

Jag ville inte förstå att det va du micke.. att det va du som låg där i! Jag saknar din tokighet, ditt glada skratt och ditt leende! Jag hoppas du förstår att vi som är kvar förstår och stöttar dig, men detta är bland det svåraste vi gått igenom. Men bara du har det bra nu, det är allt som betyder något gällande detta och den sorg vi bär. Jag bär en stolthet iaf, en stolthet över att jag fick lära känna dig!
Sov gott vännen, vi ses i nangijala! ♥


Kommentarer
Postat av: emma

Och här sitter jag med ögonen fyllda av tårar. Fy, det är så sorgligt så jag kan inte få annat än ont i magen och i hjärtat.



Och när du skriver om Cina och hennes begravning, så fint Linda, så fint! <3 Jag minns att jag satt och höll dig i handen under hela begravningen och att det, som nu med Micke för dig, kändes overkligt att Cina skulle ligga i kistan. Det kändes inte rätt någonstans!



Puss på dig min älskade vän och idag tänker jag på dig och Krikke extra mycket! <3

2011-01-20 @ 21:02:27
URL: http://emmis.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0