Förlossningsberättelse del 2 - Nu till det intensiva!

Nu till den intensiva delen! Ja jag snackar om förlossningsberättelsen del 2! Del 1 hittar ni HÄR!
Efter en väldigt snäll kommentar måste jag tillägga och tacka min kära svärmor som höll koll på tiderna åt mig!

Klockan hade nu blivit 04.30 och vi fick komma till ett förlossningsrum. Det hade nu alltså gått 1 timme sedan vi kom in på sjukhuset och vi hade ju hunnit med både det ena och det andra med undersökningar osv. Väl inne på rummet så pratade jag och Kristoffer en hel del och var förväntansfulla över vad som komma skall. Ja, om vi bara visste. Värk efter värk kom men de va fortfarande oregelbundna vilket jag tror att de var hela förlossningen. Jag stöttade mig mot både Kristoffer och sängen när jag fick en värk. Det va lite kul för när jag fick en jobbig värk så ställde jag mig böjd framåt mot ex sängen och samtidigt ställde jag mig på tå. På något sätt så kändes det så mycket bättre av att få stå på tå. Tiden gick och det var snart dags för byte av barnmorska.

Klockan slog 7.00 och vår barnmorska kom in för att säga hejdå. Jag berättade då att jag kände att det snart var dags att testa lustgasen då värkarna började gå upp i topparna så de gjorde riktigt ont ibland. Barnmorskan sa att hon kunde ge mig det och visa innan hon skulle gå. Hon drog på de och förklarade hur jag skulle göra och att jag skulle börja direkt jag kände att värken kom. Kan säga att det var en glädje på första försöket. Lite äckligt först men vi blev snabbt väldigt bra vänner jag och den där gasen. Vår nya barnmorska kom in efter en stund och började prata lite smärtlindring och sådant om jag ville testa det lite längre fram. Jag sa att jag helst inte ville just för att jag och sprutor inte är de bästa vännerna men efter ett tag inne i det där rummet så kände jag att det va dags att testa något. Hon föreslog morfin och jag tackade ja.



När hon väl kom in med sprutan började jag fråga om det skulle göra ont eftersom hon skulle skjuta in den vid ena skinkan på mig. Hon förklarade då att jag skulle inte känna något annat än att hon nöp mig i skinnet. Kristoffer ställde sig framför mig och tog mina händer och pussade på mig. Han märkte vad nervös jag var tror ja. Barnmorskan hade rätt, kände bara hennes nyp och efter ett tag när de började värka så kunde jag slappna av mer och ta värkarna i lugn och ro.

Ju mer tiden gick så fick nog Kristoffer lite mer panik och tillslut stod han inte ut. Han sa att han tyckte det va fruktansvärt att se mig ligga där och ha ont och att han kände sig så hjälplös som inte kunde göra något för mig. Jag sa åt honom att jag klarade mig och att jag tyckte att han borde gå ut och ta lite luft och andas lite så skulle jag försöka vila lite. Han gick iväg och kom sen tillbaka och sa att hans mamma var på väg dit så de skulle äta tillsammans om jag klarade mig en stund ensam på rummet. Jag sa åt honom att självklart ska han gå iväg och äta. Han behöver all kraft han kan få. För tro det eller ej, även om det är jag som ska föda barn så tar det väldigt mycket på de blivande papporna också. Jag sa åt honom att ta med kära svärmor till rummet när de ätit klart. Kunde ju va skönt att ha med henne där ett tag - och om det var skönt!

klockan hade nu passerat 11.30 och Nina (svärmor) anlände till mitt rum. Hon verkade väldigt glad som fick komma dit och dela en stund med oss i detta. En stund som vi då inte visste skulle bli hela förlossningen. Jag började spy så småningom och då var jag verkligen glad att ha Nina där. Som tur är har hon inga problem med spy så hon var den som fick slänga mina spypåsar när jag hurklat klart. Kan säga att det blev en hel del sådana att slänga genom förlossningen. Det företaget som gör dem lär ju ha tjänat en slant på mig menar jag. Jag gjorde en undersökning och fick veta att jag nu var öppen 4 cm. BARA 4?? tänkte jag och blev smått besviken som tyckte att jag genomgått många timmar av smärta nu. Men men, 4 är ju bättre än 3 som innan..

Klockan har nu slagit 14.00 och det var dags för byte av barnmorska, igen. Hon jag hade kom och sa hejdå och den nya kom och hälsade strax efter 14 tiden. Jag fortsatte med min lustgas och sa ett ex antal knepiga saker till sköterskor och barnmorskor som sprang där inne. Ibland kunde jag sitta och skratt och säga något och tycka att jag var jätterolig :P Måste sett hemskt ut så sliten som jag såg ut!

Klockan närmade sig nu 16.20 (kanske?) och de börjades prata om att de skulle ta vattnet på mig nu. Det skulle få det att gå lite snabbare trodde de. Jag blev lite halvt nojjig som bara var öppen 4 cm och fått höra att när vattnet går kommer det mycket mer hårda och intensiva värkar. Barnmorskan sa till mig att de inte skulle öka i smärta men att de skulle komma oftare. OM hon hade rätt, ja även fel för helvete vad ont det gjorde. 16.50 tog hon vattnet iaf och Kristoffer var tyvärr inte närvarande nu. Vi trodde att han skulle ha hunnit tillbaka men det gjorde han inte tyvärr. Men men blöt och jävlig låg jag där och va nöjd över att det nu kanske skulle gå fortare iaf. Jag hade sen tidigare sagt att jag ska bennemej ha ett juni-barn. Nu hade jag ju 7 timmar på mig. Fan det måste ju bli barn inom 7 timmar tänkte jag - ack så fel jag hade.

Värkarna kom nu så täta att jag inte hade någon chans alls till att andas emellan och jag kved och vred mig av smärta. Jag hade så ont och fick lite av panik när jag inte kunde andas emellan. Jag försökte hantera det så bra som det gick men det va verkligen inte lätt när man inte kunde annat än att andas lustgas och hoppas på att det snart skulle vara över. Jag fick beröm av både Kristoffer och Nina. Kristoffer pussade på mig några gånger och masserade min rygg. Även Nina var snäll och masserade min rygg ibland. Jag kommer ihåg att jag kunde ryta till "Nina - massera" "Nina - spy!" haha, ja hon fick då verkligen ställa upp på mig medans Kristoffer stöttade mig på annat sätt.

Eftersom att värkarna var så extremt onda och vägrade avta började de prata om EDA - ryggbedövningen. Jag fick panik! Detta va ju något jag inte ville ha då jag sett den ENORMA nålen. När barnmorskan gått ut fattade jag inte riktigt vad de pratat om och vad de blev sagt så jag frågade Kristoffer om de va bestämt att jag skulle ta EDAn. Kristoffer svarade att det va bestämt men att det kommer gå bra och att han är med mig när den sätts. Så barnmorskan (tror jag det var, vid denna tidpunkt va jag så borta på lustgas så jag är lite flummig) kom in vid 17.40 och satte dropp på mig och när klockan slog 18.00 kom narkosläkaren och började tvätta min rygg, lägg lite bedövning och sådant. Han kände på min rygg vid kotorna och sa att jag hade tur som var smal för det är så mycket enklare då. Mitt i allt fick jag en helvetes värk och de blev oroligt att jag inte skulle klara av att sitta still, men jag var blick stilla. 18.15 satt slangen i ryggen och jag kände inte ett dugg! Kan säga att när jag får nästa barn så ska jag EDA. Det skulle nu tas 3 blodtryck på mig och de togs exakt 18.20, 18.25 och 18.30.

EDAn tog fart och jag var i himlen. Det var helt fantastiskt vad det hjälpte. Man kunde se på en skämr hur värkarna var. De börjar lågt och stiger uppåt likaså med smärtan då. Jag försvann lite i min egen värld och vi bestämde samtidigt att lustgasen kunde hängas bort. Innan förlossningen var över hade jag fått två doser av EDA, så ni kan ju förstå att smärtan och förlossningen var långdragen.

Kristoffer började nu bli lite blek i ansiktet och hungrig så han och Nina bestämde sig för att åka iväg och äta. Kristoffer fick nog lite dåligt samvete över att lämna mig så han ringde min mamma så hon kom upp och var med mig när de var iväg. Det var skönt att mamma kom så jag kunde prata av mig lite med henne. Hur mycket prat det blev vet jag inte eftersom jag va ganska borta och dåsig av allt. Jag ville verkligen ha is men de får inte ha is på sjukhuset, va något med bakterier. Jag låg och tänkte på isvatten hela dagen så när Kristoffer va iväg och käkade så tog han med en mugg med is till mig från Mc.donalds så jag äntligen fick mitt isvatten! De blev nog inte så glada på sjukhuset men de sket väl jag i. Jag skulle föda barn och då vill jag ha mitt isvatten! Jag spydde fortfarande och fick då "order" om att inte dricka vatten eller annan vätska längre då barnmorskan tyckte att illamåendet skulle försvinna. Hon sa också att jag skulle få mer dropp så jag inte skulle vara så törstig. Det hjälpte inte ett skit trots de 3 påsar de gav mig! Jag var skittörstig och sket i att jag inte fick dricka. Även om jag inte drack så ville jag ju spy. Bättre att spy något än att bara krampa med magen tyckte jag.

Klockan hade slagit 20.30 och en ny undersökning va gjord. Jag var nu öppen 6 cm! Kan berätta att under varje undersökning eller liknande som skulle göras så gick alltid Nina och mamma ut så det var ögonblick som jag och Kristoffer gick igenom tillsammans. Det var så vi ville ha det! Kommer ihåg att jag tittade på klockan ett flertal gånger för att se om jag skulle hinna föda barn i juni, men hur skulle jag kunna veta! Jag låg också och tänkte att en bekant och hennes kille skulle säkert få bebis innan oss, hehe. Ni förstår att mitt i allt arbete kommer Kristoffer in och berättar att 2 vänner till oss/han hade kommit in och fick ett rum två rum ifrån oss. Så komiskt för vi har sagt från första början att vi ska mötas på BB, så blev det så. De skulle ha 4 dagar efter oss så även de gick över tiden lite. Det va väldigt kul iaf att vi var där allihopa!

Klockan närmade sig 23.50 och jag insåg att det här blir verkligen inget juni-barn. Hejdå juni och hej barnmorskan som kom in och skulle höja mitt värkdropp för 3 gången. 3 gången?!?!!.. jag tyckte det var tillräckligt som det var eftersom jag börjat känna värkarna. Och då hade jag ju redan fått två omgångar av EDAn. Men nu var jag så slut att jag bad dem skära upp mig och ta ut Tyra. Jag hade feber och låg bara och skakade. Sköterskan sa att hon skulle prata med barnmorskan om vad jag kände och även att jag hade 38,7 (eller va det var) i feber. Barnmorskan kom in och sa att det är något läkaren får ta vid. Ett test hade redan gjorts på Tyra genom att ta blod från hennes huvud och då såg ju allt bra ut och då vill de inte gärna göra kejsarsnitt. Barnmorskan ville iaf göra en undersökning på mig igen för att se hur långt vi kommit innan vi pratade vidare om kejsarsnitt. Nina och mamma gick ut igen, hon kollade och sa "Nej, du är öppen 9cm nu. Nu kör vi på här, snart blir det bebis!" Även om jag va sjukt utmattad och skakade som om jag inte fått mat i mig på ett år så blev jag ändå glad över att jag snart skulle få bli mamma.

De bad mig sätta mig på en toalett som de körde in i rummet och jag satte mig. Jag tyckte bara det gjorde ont att sitta ner och jag fick lite panik under varje värk så ingen ställning va speciellt skön och absolut inte på en toalettstol. Men som sagt fick jag ju iaf sitta på toalettstolen inne på mitt förlossningsrum nu. Tidigare under kvällen tvingade de ju iväg mig på en vanlig toalett och kan säga att Kristoffer och mamma fick näst intill bära mig dit. Jag va alldeles för svag i kroppen för att orka ta mig någonstans. Nu iaf slog klockan 00.10 och jag frågade om jag fick ta lustgas igen för nu var värkarna jobbiga. De höjde lustgasen och jag kände ett lugn igen. Jag var så borta ibland så det kändes som jag dog. Jag försvann ifrån rummet men kom sedan tillbaka, det va skönt men läskigt.

Jag började känna ett extremt tryck nedåt och jag sa att jag nog var tvungen att bajsa för det tryckte på något så otroligt. Sköterskan (tror jag det var) sa att det va bara bra att det tryckte på. Ja jag skulle alltså tydligen inte bajsa, men det trodde jag för jisses va det tryckte på bakåt. Jag blev bedd att stå på knäna i sängen då bebisen lättare skulle sjunka ner, och det gjorde hon. 00.30 gick mamma och Nina ut från rummet för nu var det dags att krysta. Jag tryckte på som satan innan och då kände hon och sa att nu var det nog dags här! Jag fick nu vända mig och ligga på rygg och hon bad mig nu att ta i! Hon kände huvudet sa hon och jag krystade som attans tyckte jag. Jag fick beröm och barnmorskan sa vid ett tillfälle "2-3 krystar till så kan jag lova att ha bebisen ute sen" Jag tog i och huvudet kom ut, det sprängde som bara den men jag tyckte att det var en häftig känsla, det gjorde liksom inte speciellt ont. Hon frågade om jag ville känna på huvudet men jag skrek nej och ville bara fortsätta. Sista krysten tog sköterskan upp ena mitt ben så jag skulle trycka emot och då gjorde det ont så jag skrev aaaj samtidigt som jag tog i. PLOPP så var vår älskade Tyra ute :) Från 00.30 tog det 14 minuter och 5 krystar! Glädjetårarna kom och jag tittade på Kristoffer och var så jäkla lycklig medans de torkade henne ren. Hon fick sedan komma upp på mitt bröst och jag var så förbannat stolt! Stolt över Tyra och stolt över mig själv!

Blodet rann mycket och jag förlorade ungefär 1 liter blod så de blev oroliga och tillkallade läkare. Det avtog tillslut och läkaren gick igen, det var alltså ingen fara. TUR! Jag orkade inge mer nu!

Så för att förkorta allt väldigt snabbt så var jag på sjukhuset 21 timmar och 14 minuter innan hon var ute. Hon föddes alltså 1:a juli 00.44, hon vägade 3855g och var 52cm lång. Jag hade väl 4 olika barnmorskor under min tid där och var nöjd med alla som hjälpte mig. Jag blev sydd med några stygn pga en bristning som satt lite dumt till där nere, annars var jag fri från sprickor och annat jobbigt. Blev väldigt glad över att höra det faktiskt! Det kändes konstigt att bli sydd men kände absolut ingen smärta eftersom de bedövat det.

Trots allt slit och kämpande som pågick i dygn kan man säga eftersom jag hade mycket värkar innan så är jag så extremt glad över vår älskade Tyra och hon var värd allt slit och all smärta! Idag är jag en av världens lyckligaste mammor och jag kan säga att detta har inte skrämt mig. Fler barn är en önskan, men det lär dröja ååår ;) Nu ska jag njuta av min familj, Kristoffer och vår vackra dotter Tyra Alicia Johansson! ♥






Förlossningsberättelse del 1 - Nätterna innan sjukhuset!

Det va natten till den 28:e allt startade. Jag vaknade av en värk och var tvungen att springa på toa. Jag la mig igen för att somna om men värkarna tog i lite mer för varje gång. Jag började klocka dem för skoj skull efter att de varat ungefär 30 min. De började då komma tätare och kom sedan med 3 mins mellanrum. Slemproppen släppte och jag funderade på om jag skulle ringa eller vänta. Jag sms:ade lite med Josefin som tyckte jag skulle ringa bara för att rådgöra lite med dem, så jag ringde. Självklart fick jag det svar jag visste att jag skulle få "Lägg dig i ett bad och ta en tablett". Tabletten var redan tagen och hjälpte inte men jag la mig i badet iaf. Där somnade jag nästan och värkarna avtog. Jag klev upp och gick och la mig igen.

Dagen den 28:e, värkarna kom med kanske 3 tims mellanrum och va inte direkt störande på något vis så jag tänkte att detta va något jag bara skulle få stå ut med ett tag och det gjorde jag också. Dagen gick och inget mer hände.

Natten till den 29:e, värkarna började komma igång mer efter klockan 00.00
och kom då med 1 tim / 30 min mellanrum. Vissa av dem var jobbigare än de andra. Jag badade några gånger den natten och mer av slemproppen kom. På morgonen var jag så utmattad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Man hann ju inte sova mellan värkarna och lyckades man somna så vaknade man på en gång av att nästa kom. Vid 9 tiden (tror jag det var) så lyckades jag somna och jag fick sova i ca 2-3 timmar utan värkar. Det va guld för mig!

Dagen den 29:e så kom värkarna lite då och då men jag trodde inte att något va på gång då det va såpass lugnt ändå. Mitt samtal som jag gjorde till BB va ju bara "Värkarna gör mycket mer ont än i bara mage och rygg när det är dags" - bullshit säger jag!!


Natten till den 30:e bärjade närma sig och det blev nu mer jobbigt då jag kände ett förfärligt tryck mot urinblåsan.
Det gjorde verkligen fruktansvärt ont. Vissa värkar tog kål på mig så efter midnatt ringde jag och frågade om det var något jag kunde göra för att underlätta. De visste inte riktigt hur de skulle hjälpa mig men hon gav mig självklart råd om att bada, tablett och värmekudde. Jag hade redan testat allt men testade igen. Denna gången sa hon dock "Har det inte gått över om en timme så får du ju självklart komma in till oss om det känns tryggare så ska vi se om vi kan göra något för dig. Det kan ju vara så att det finns bakterier i urinet eftersom du haft det tidgare". Jag stod ut i lite mer än 2 timmar sedan ringde jag igen och sa att detta går inte längre, vi måste kolla vad som är "fel". Då fick jag höra det jag så länge väntat på "Kom in till oss du Linda!" Yes, vi är på väg!

3.30 var vi uppe vid sjukhuset och vissa värkar tog som sagt fortfarande kål på mig
. Vi möttes iaf upp av en jättego sköterska som verkade något trött och virrig men gud så go hon va! Vi kom till ett undersökningsrum och fick där ge urinprov och kolla blodtryck osv. De mätte även lillans hjärta med ett CTG ett tag för att kolla så allt var bra och det var det. Det fanns inga baketrier i urinet och allt såg bra ut så de trodde bara att det va lillan som tryckte på ordentligt mot blåsan nu när det ändå kunde ske en förlossning när som helst eftersom jag gått över 9 dagar. Hon ville göra en undersökning medans jag ändå va där uppe men först skulle jag kissa. Väl inne på toan tömde sig hela magen, och jisses vad skönt det var att få ut både kiss och bajs, haha. Undersökningen visade att jag öppnat mig 3 cm och sköterskan bad mig sätta på mig kläderna igen och sa sen "Du är öppen 3 cm så du kan stanna kvar här för du vill väl ha bebis :)" YES tänkte jag - meeen än vad det då inte nära, om jag bara visste vad som väntade mig nu :P

Fortsättning följer!

 

Vårt förlossningsrum!


RSS 2.0